Jag minns ett samtal jag hade med en vännina. Liksom jag själv var hon barn på 80talet men hennes uppväxt var lite annorlunda än min. Vi kan kalla henne Camilla. Hon växte upp med 3 syskon och en ensamstående mamma som slet hårt för att få ihop det.

Camilla berättade om hur utomhusbadet på den tiden kostade 5 kr men det fanns inte pengar för det, syskonen promenerade därför 1 mil enkel väg för att komma till stranden. Med sig hade dom gamla sirapsflaskor med vatten. Det är svårt att inte känna håren resa sig på armarna när hon berättar om hur hon skämdes, hur dom med längtan och avundsjuka tittade på de andra barnen som drack saft och åt glass på stranden.

Hon berättade hur hennes namn aldrig stod på kortet när man tackade av fröken inför sommarlovet för hon hade inte dom 10 kronorna alla elever skulle lägga in för en blomma. Under alla hennes skolår stod aldrig hennes namn på det där kortet.

Redan som litet barn lärde sig Camilla att den 20e var den viktigaste dagen för familjen. Dagen då mamma fick pengar och från den dagen och kanske en vecka fanns det iaf mat hemma och någon enstaka gång kunde pengarna tom räcka till en puckstång var.

Camilla är vuxen idag, hon har man, två barn och hus. En stark kvinna, en kärleksfull mamma, alltid glad och värnar om att andra ska må bra. Men det är svårt att lyssna till berättelsen om hennes uppväxt utan att se glimtar av det lilla barn hon en gång var som storögt och med längtan tittade på när de andra barnen kunde dricka saft och äta glass. Jag kände inte Camilla på den tiden men jag kan ändå föreställa mig henne och syskonen vandra längs en varm asfalterad väg med sina plastpåsar med handduk och sirapsflaska med vatten. Fyra ungar med solbrända armar och skrapsår på knäna och en hemlighet som måste gjort den där långa vandringen till stranden än tyngre. Att växa upp i barnfattigdom talar man inte gärna om, hon återkommer gång på gång när hon berättar om hur hon skämdes, höll det hemligt, ingen skulle få veta.

Camilla må vara vuxen idag men i Sverige finns hon fortfarande bakom dörren till ett hem där vi kanske inte kan ana att familjen har det svårt. Hon bär andra namn, annan ålder och har olika ursprung men hon är ett av alla de tusentals barn som inte känner någon glädje över sitt sommarlov.

Jag vill önska alla där ute en underbar sommar. Till dig som förälder som behöver hjälp vill jag bara tala om att vi finns här för dig och vi kommer aldrig sluta kämpa för alla små Camillor där ute.

Linda Hellquist, Generalsekreterare, Giving People

Vill du vara med i kampen för att stötta utsatta barn? Idag swishar jag 20 kr och hoppas du vill vara med! Insamlade medel kommer gå oavkortat till matkassar, en fikakorg eller varför inte en glass

Swisha till: 123 137 65 24 och märk ditt swish med ”sommar”

Tack för att du gör skillnad

Giving Peoples foto.