Ett år senare kom ett brev……

I veckan fick vi detta mail, avsändaren var anonym men vi är glada att få ta del av detta så här i efterhand.

 

 

Hej ”Matkassen” (för det va så ni hette när jag tog modet till att fråga er om hjälp för 1 år sen). Jag skrev aldrig något tackbrev då så jag vill göra det nu! Jag och min då 2,5 åriga dotter hamnade i en fruktansvärd situation på bara en enda dag! Vår värld vändes upp och ner, dottern fick sluta på dagis, vi fick flytta till annat ställe och jag va tvungen att ta tjänstledigt från jobb på obestämd tid! Jag blir gråtfärdig bara av att tänka på den tiden. Tvingades leva på socialbidrag och pengarna räckte inte till någonting. Dessutom var det dags att köpa vinterkläder till dottern. Jag skämdes men tog mig mod att fråga er om hjälp och tänkte att KANSKE kan någon hjälpa till lite. Efter er efterlysning fick jag sååå många sms från människor runt hela sverige som ville hjälpa att jag blev helt mållös av hur godhjärtade människor det finns där ute! Det hade jag ingen aning om, jag grät mkt under den tiden och det va så svårt att träffa upp dessa människor för att godheten hos dem fick mig att bli sååå känslig att jag sen inte ville träffa upp någon mer och tackade och önskade hellre att folk kunde skicka paket till mig. DEN känslan att inte kunna visa sin tacksamhet tillräckligt, den känslan va mäktig. Jag ville egentligen höja alla dessa människor till skyarna och krama om dem så hårt, för dem va mina vardagshjältar, eldsjälar! Nu vill jag säga TACK TACK OCH TUSEN TACK!

Min dotter fick så mkt fina kläder skickade till sig att det räckte och blev över, en vänlig kvinna kom med TRE fulla matkassar, någon skickade helt nya vinterkläder till dottern med overall, mm som hon enbart hade gått in i affären och köpt till henne! Ett par kom med massa blöjor och våtservetter, och jösses vad julklappar hon fick, paketen kom i flera veckor! Tårarna rann bara, av tacksamhet, herregud, det är helt otroligt vad människor är fina, underbara. Jag fick så mkt hjälp att jag tom fick tacka nej till en kvinna som ville komma med mat (eftersom vi fick sååå mkt), och bad henne skänka det till någon annan för det skulle bara bli förstört innan vi hann äta det. Våran vinter/jul va räddad ekonomiskt närmre jul kontaktade dessutom en av dessa människor mig och kom och gav mig ett kuvert och hälsade mig god jul. Öppnade kuveret efter hon gått och stod säkert och stirrade i 5 min, där låg presentkort i MASSOR till allt möjligt till ett värde av mkt pengar som hon själv samlat ihop med en egen insamling till behövande inför jul, och hon tänkte på oss, återigen så kom tårarna sprutandes, den känslan går inte att förklara. 6 mån tog det oss att komma på fötter igen och återgå till det normala livet, vardagen. Jag hade ALDRIG klarat dessa månader utan er hjälp, ”matkassen” och alla givare, glömmer er aldrig, ni är fast förevigt i mitt hjärta och jag lovade mig själv att hjälpa andra när jag sen kan, nu har jag gjort det i den mån jag kan, för att jag vet hur mkt det hjälper.

 

Förevigt tacksam