Sommaren är till för alla barn

Det kan vara svårt att ta till sig hur verkligheten ser ut för många barn i Sverige idag. Det kan vara svårt att förstå att så otroligt många barn lever under mycket svåra ekonomiska och sociala förhållanden i vårt samhälle. Vi är därför så tacksamma när vi får ta del av era berättelser som gör att vi för en liten stund kan ta in hur otroligt tufft många barn har det. Inte minst nu med ett stundande sommarlov.

Vi på Giving People vill göra allt vi kan och sen lite till för att hjälpa barn som känner sig som den idag vuxna kvinnan som skrivit brevet gjorde under sin uppväxt. Tillsammans kan vi göra skillnad i dessa barns liv. Ni behövs i kampen mot barnfattigdom.

Brevet från ”Maria”

”Jag minns varenda sommar från när jag var liten, och alla minnen är tyvärr inte bra. Det började redan på avslutningsdagen, dagen då fröken skulle få blommor från alla barn i klassen. Mitt namn stod aldrig med i kortet som önskade ”Trevlig sommar”, min mamma hade aldrig 10 kr som jag kunde vara med och lägga när vi samlade ihop till blomma i klassen. Jag tyckte det var lika pinsamt varje år och gömde mig längst bak när det var dags att säga hejdå. Jag har aldrig någonsin varit med och betalat för en blomma till fröken.

Efter skolavslutningarna gick de flesta på fik och åt tårta och drack saft, eller firade på något annat sätt. Det gjorde aldrig vi, det fanns nämligen inte pengar till det. Vi gick hem. Om vi hade tur var det fint väder och vi kunde i alla fall vara ute och gunga. Hade vi otur regnade det, och regnet gjorde att det kändes ännu tråkigare.

När man är en liten tjej är sommarlovet oändligt. Det blir ännu mer oändligt om det inte finns pengar till något över huvud taget. Det kostade på den tiden några kronor att gå in på utomhusbadet vi hade i staden vi bodde i. Men inte ens några kronor för att gå och bada fanns det.
Ibland ritade vi teckningar eller plockade blommor som vi gick runt i grannskapet och sålde, det kunde ge oss en glass eller något annat som lyste upp tillvaron för en stund.
Ibland tog mamma med oss till stranden. Den låg ganska nära, om man har en bil. Det hade inte vi. Flera gånger har vi gått, över 1 mil enkel väg, för att komma iväg och bada.
Jag minns särskilt en varm dag, vi hade varit och badat hela dagen. Det enda vi hade med oss var vattenflaskor, som dessutom var slut när det var dags att promenera hem.
På hemvägen passerade vi ett hus med en stor trädgård, fina utemöbler, flera glada barn och klirret av glas och tillbringare. Barnen fick saft upphälld att dricka. Den stunden fylldes mina ögon med tårar, jag önskade så hett att det var jag som var ett av de där barnen, som fick saft och hade en trädgård. Jag kan fortfarande känna min torra mun från den dagen. Min torra mun och min önskan om ett iskallt glas med saft.

Som liten väntade jag alltid på att barnbidraget skulle komma. Jag visste att min mamma fick pengar den dagen. Den dagen, och kanske en vecka framåt, fanns det i alla fall mat, kanske jordgubbar ibland och om vi hade riktigt tur, pengar till en liten puckstång.

Varje år när sommaren led mot sitt slut visste jag att vi snart skulle berätta i klassen vad vi hade gjort under sommaren. Att tala om att vi inte hade gjort något alls, att vi inte hade råd att ta med picknick de dagar vi promenerade 1 mil till stranden, att vi inte hade 5 kr till utomhusbadet var inget alternativ. Jag ville inte berätta det. Så jag ljög. Vi hade hyrt en stuga någonstans i Sverige sa jag. Så sorgligt. Så ledsamt att höra om alla andras härliga sommarlov.

Detta var ingenting typiskt för sommaren, det pågick alltid. Så länge tillbaka jag kan minnas, har jag alltid känt mig annorlunda, utanför. Fattig.
Det fanns aldrig pengar. Aldrig. Jag hade alltid för små/trasiga/fula kläder. Alltid hål i sockarna.
När jag gick i 6:an skulle vi på någon avslutningsutflykt, forsränning om jag inte minns fel. Jag kommer inte alls ihåg vad det kostade men min mamma hade lovat att jag skulle få åka. När dagen för betalningen närmade sig så sa hon att hon inte kunde betala. Jag var så ledsen.
Den gången betalade faktiskt min klassföreståndare. Men några fickpengar fick jag inte med mig, så när klasskompisarna köpte godis osv, fick jag titta på.

Jag har aldrig kunnat hålla på med aktiviteter, mer än några gånger, för så fort det skulle betalas så var det kört och jag fick sluta. Jag var ganska duktig, både i gymnastik och rodd. En gång skulle vi på roddläger. Den gången kom en lagkamrat hem till mig, hon hade med sig underställ och lite annat som jag behövde ha med mig på lägret. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var men jag minns fortfarande känslan av skam.

Känslan av att inte ha någonting, att inte kunna äta sig mätt, att alltid gå och vänta på pengar och att aldrig få känna sig delaktig i något, är något som jag aldrig kommer glömma.

Maria, idag vuxen med två barn någonstans i Sverige”

Vill du hjälpa oss hjälpa barn som ”Maria”? Vi hoppas att tillsammans med er kunna hjälpa de mest utsatta barnen med de små men ack så viktiga sakerna. Sommarskor, glass, matkasse eller möjligheten att bada.

Swisha ditt bidrag märket med ”Sommar” till:

Swish: 123 137 65 24

Du kan även handla i vår gåvoshop och få ett fint gåvobevis på köpet:

http://www.givingpeople.se/produkt/ge-bort-ett-sommarpaket/

Vårt fina student armband är spceillt framtaget för att stötta barn och ungdomar till en aktiv och minnesvärd sommar:

http://www.givingpeople.se/produkt/studentarmband/

Tack för ert engagemang, tack för allt ni gör för våra barn.