Ur ett givarperspektiv

1105MDDS_7248

Vi ringer på dörren och mamman öppnar och välkomnar oss med värme. Omedelbart när hon ser de kassar vi har med oss med mat, hygienartiklar och leksaker till dottern faller hon i gråt. Vi kliver in i lägenheten och dottern på snart 4 år tittar fram och hälsar lite försynt. Mamman bjuder in oss över en kopp kaffe. Vi slår oss ner i vardagsrummet och mamman berättar om hur hon hamnat i den situation hon nu befinner sig i, sin förtvivlan över att inte ha mat hemma och inte kunna köpa presenter till sin dotter som fyller år om några dagar, hur hon inte funnit råd och hjälp förrän hon till sist fick tips om att kontakta Giving People.

Med tårfyllda ögon uttrycker mamman den innerliga glädje hon känner av att det finns människor som bryr sig om henne och som vill hjälpa henne nu när hon har det svårt. Det är därför hon gråter. Inte på grund av sin situation och inte på grund av att hon mår dåligt. Hon gråter av glädje över att det finns människor som helt osjälviskt vill hjälpa en annan människa. En människa de inte ens känner. Hon önskar att hon kunde krama om och tacka alla och hon säger att hon hoppas att någon gång kunna hjälpa andra på samma sätt som hon nu fått hjälp.

Jag kan själv intyga denna osjälviskhet och medmänskliga omtanke då jag knappt en timme tidigare stod på uppsamlingsplatsen och tog emot matkassar och leksaker från fantastiska människor som ville hjälpa en medmänniska utan att förvänta sig något tillbaka. De uttryckte bara oro över mammans situation och en önskan att kunna hjälpa till. Detta är sann medmänsklighet!

Daniel Andersson